Annalotta kammaren

Följ med på en tur till Anna-Lotta kammaren i Djäknebölsklinten. Uppe från berget har du en av umetraktens bästa utsiktsplatser med en utsikt horisonten runt över skärgården och de gamla odlingsmarkerna vid Djäkneböle. Umeå ligger under dina fötter och inåt land utbreder sig milsvida skogar. När du klättrat ned till grottan leder en nästan fyrkantig grottport in till en rymlig kammare med helt plant golv, men det är ganska lågt i tak. I salens andra ände kryper du in under ett stort blockras med ytterligare relativt stora men låga grottsalar. Dem får du upptäcka själv!
Grottan har fått sitt namn av Anna-Lotta. Vem var hon? En man, som bodde i Djäkneböle när seklet var ungt, berättade att Anna-Lotta följt med trossen i samband med det finska kriget 1808-09. Mannens far, som var född 1881, hade i sin barndom hört en gammal Djäknebölebo berätta, att han och två andra pojkar en gång gick till grottan. För att skydda sig hade Anna-Lotta lagt stenar och stickor i kors, så att när man kom emot dem uppstod ett stenras.
Anna-Lotta hade kommit ut. Hon var mörk, ful och gammal – kanske i trettioårsåldern. Hon hade skinnkläde och hon talade finlands-svenska. Hon bjöd pojkarna på bröd.

Det var svart ”ryssbröd”. Pojkarna blev vänner med henne och lovade att ej röja hennes tillhåll. Anna-Lotta skulle även haft en ko som hon mjölkade. En annan uppteckning berättar att Anna-Lotta vistades i grottan där hon lagade mat åt svenska soldater under kriget 1808-09. Detta kan sättas i samband med det stora krigssjukhus, som då var beläget i Röbäck. på vandringsavstånd från grottan. Kanske användes grottan redan långt tidigare. En boplats från jägarstenåldern finns ej långt norr om grottan. Kanske stod stenålders-jägaren uppe på bergskrönet och spanade in de vikarsälar som från havet simmade in i de vikar och sund som nu utgör Djäknebölsslätten.